Adult-FanFiction.org : Non English

Youkai	By : Trollmia Category: Misc. Non-English > Originals Views: 783 -:- Recommendations : 0 -:- Currently Reading : 0
Disclaimer: This is a work of fiction. I do not know the celebrity I am writing about. I do not make any money from the writing of this story.

Chapter List
- 1-Youkai
- 1
1. Flykten
Ceres vaknade sent den h�r fredagsmorgonen. Hennes gamla
kropp �mmade n�r hon sakta reste sig ur s�ngen. Hon kl�dde p� sig och gick upp,
hon gick fram till spegeln f�r att kamma sitt silvervita h�r. De klarbl� �gonen
stirrade tillbaka p� henne med �rtionden av kunskap. Men hon var orolig att hon
inte skulle klara av att l�ra sin dotterdotter Storm allt som hon beh�vde veta
om sitt arv. Ceres lade ifr�n sig borsten och gick ut i k�ket, flera g�nger
ropade hon p� sin dotterdotter men fick inget svar. Ceres suckade och gick ut i
tr�dg�rden. Men n�stan genast stelnade hon till. Vibrationerna hon k�nde i
luften fick hennes sj�l att frysa till is.

-
Han �r tillbaka. Han har p� n�got s�tt frigjort sig fr�n f�rseglingen och
�r p� v�g hit, viskade hon tyst till sig sj�lv. Minnena av halvdemonen som
hennes mor f�rseglat i ett tr�d f�r �ver hundra �r sen gjorde sig p�minda och
Ceres r�s till.

�STORM!� Hon s�g sig omkring efter flickan och drog
en l�ttnadens suck n�r hon s�g sitt sexton�riga barnbarn sitta vid b�ckkanten
och tv�tta sina nya kristaller. �Hon har varit vid kristallgrottorna igen och
plockat hem mera stenar.� Ceres hade f�rbjudit Storm att g� dit sj�lv, men
hennes barnbarn gick sina egna v�gar. Hon gick fram till flickan.

-
K�ra barn, jag har d�liga nyheter, sa Ceres och tog n�gra stenar fr�n
kanten. De var vackra, de glittrade i solljuset. Vi m�ste flytta, och det redan
idag.

-
Flytta? Varf�r d�? Storms ljusa r�st var orolig.

-
Saker h�nder h�r i skogen, jag kan inte riktigt f�rklara det. Men du �r i
fara. Och vi m�ste b�rja packa redan nu.

-
Men vad kan hota mig i skogen? Det �r ju mitt hem, protesterade flickan
och s�g p� sin mormor med l�vgr�na �gon.

Ceres str�k handen �ver Storms eldr�da h�r. �Om jag
kunde s� skulle jag ber�tta sanningen f�r dig, men du �r inte redo f�r det �n
mitt barn.�

-
Kom nu Storm, sl�sa ingen tid utan packa det allra n�dv�ndigaste bara, sa
Ceres och reste sig upp. Hon stoppade kristallerna i sin jackficka och f�ste
Storm framf�r sig mot huset.

Innan hon gick in i huset s�g hon sig omkring. Halvdemonen
var p� framfart, de var tvungna att agera kvickt om de skulle undkomma hans
vrede. Storm k�nde sin mormors �ngest och skyndade sig att packa sina viktigaste
saker.

N�gra timmar senare lade Ceres in den
sista v�skan i bilen, hon l�ste alla d�rrar till den lilla herrg�rden. Storm
satt redan i bilen. Den gamla kastade en sista blick mot skogen och fn�s tyst.
�Du kommer inte att f� h�mnas din hundra�riga f�rsegling idag halvdemon.�

-
Mormor, vart ska vi? Vart ska vi flytta? undrade Storm, hennes mormors
�ngest hade smittat av sig p� henne och hon satt nu och fingrade nerv�st p� en
av kristallerna hon funnit under morgonen.

-
Tills vidare ska vi bo hos din morbror Alexander, sa Ceres.

-
Men han tycker ju inte om oss, det har du ju sagt.

-
Idag har vi inget st�rre val mitt barn, han f�r st� ut med oss n�gon
m�nad eller tv� tills vi har hittat en egen l�genhet eller hus. Han lovade vid
din mors begravning att vi alltid skulle vara v�lkomna under hans tak om vi
beh�vde det. Ceres rynkade ofrivilligt p� n�san, hennes styvson Alexander var en
sniken man, han hade f�tt alla de d�liga dragen av sin mor, Ceres eftertr�dare.
Men idag hade de inget annat val, hon sj�lv var f�r gammal att k�mpa mot
halvdemonen, och Storm var alldeles f�r ung och oerfaren. Hon hade �nnu inte
l�rt sig de krafter som doldes i hennes inre. �Jag m�ste ta mig tid till att
undervisa flicka i de hemliga konsterna, annars g�r hon f�rlorad.�

Han n�dde fram till deras hus vid skymningen, med kraftigt
tag slet han upp d�rren och rusade in. Hans rovdjursgula �gon glimmade i
m�rkret. Han v�drade i luften och ins�g att de hade undkommit honom med n�gra
timmar.

-
Den j�kla helvetesh�xan, hon har flytt, r�t han avgrundslikt. Men jag ska
minsann finna henne igen, om s� det �r det sista jag g�r. Han slog ut med handen
mot en prydnadsvas, den for till golvet och gick i tusen bitar.

Det glimmade till p� golvet och han v�nde sina gula �gon
mot en liten kristall. Han lyfte upp den och k�nde energier str�mma genom honom.
Bilder av en ung flicka med flammande r�tt h�r sk�t genom hans huvud. �Vad �r
detta? Vem �r hon?� Han tyckte sig k�nna igen henne, men minnet svek honom.
Han lugnade ner sig en aning och s�g sig b�ttre omkring i herrg�rden. M�nga
fr�mmande ting stod d�r. �Hur l�nge var jag f�rseglad?� Energierna var
annorlunda, han fann inte ett uns av sp�r av kvinnan som f�rseglat honom p�
magisk v�g i tr�det. Han morrade dovt, likt en retad varg, n�r han ins�g att den
kvinnan var d�d, endast hennes efterlevande var kvar. �Men jag ska f� min
h�mnd, jag ska pl�ga, tortera och tills sist dr�pa alla hennes arvingar.�
Han stoppade den lilla kristallen i en av den blodr�da mantelns fickor och
f�rsvann ut i skogen igen. Men han var aldrig l�ngt fr�n huset, en dag skulle de
komma tillbaka till barndomshemmet. Det k�nde han instinktivt.

Alexander tyckte inte om sin styvmor, han hade aldrig gjort
det. Och han avskydde den lilla r�dh�riga flickan med de l�vgr�na �gonen. Han
ville inte erk�nna det, men han var r�dd f�r henne. Han kunde se henne sitta i
timtal i f�nstret och titta ut �ver staden, bort mot horisonten d�r skogen v�xte
sig stark. Ibland s�g det ut som om hon talade med f�glarna som ofta satt p�
f�nsterkanten. Han r�s, nej, den d�r flickan var ond. Det var han s�ker p�.

Ceres s�g med sorg p� sin dotterdotter, hon visste precis
hur hon k�nde sig, f�r �ven hon trots sin �lder avskydde staden, hade alltid
gjort det. Skogen var hennes r�tta element. En vacker dag, n�r Alexander var ute
fr�gade Ceres sin dotterdotter vem hon talade med.

-
Din mor, svarade Storm enkelt.

-
Min mor??!! utropade Ceres.

�Hur �r det m�jligt, kan mitt k�ra barn se andar?�

-
Storm, du f�r inte narras med din gamla mormor p� det d�r viset, det �r
inte sn�llt! sa Ceres med stadig r�st.

-
Men mormor, jag narras inte. Jag har sett Saine s� l�nge jag kan minnas.
Hon hj�lper mig ofta med mina fr�gor.

-
Dina fr�gor? Vad f�r slags fr�gor �r det?

-
Jag var r�dd f�r att du inte skulle tro det mormor, men jag har krafter i
mig. �vernaturliga krafter, Saine hj�lper mig att handskas med dem, hon s�ger
att jag kan ta hj�lp av mina kristaller ocks�.

Ceres tvivlade inte ett �gonblick p� Storms fantastiska
ber�ttelse, hon visste ju att flickan var menad f�r n�got stort, men detta var
�nd� f�r mycket f�r henne. Hon var tvungen att s�tta sig ner p� en stol.

-
Mormor, m�r du inte bra? ropade Storm.

-
Det �r ingen fara, jag var inte beredd p� ditt svar bara mitt barn.

-
Tror du p� mig?

-
Ja, mitt k�ra barn, jag tror dig. Jag har l�nge vetat om att du har
krafter, men inte att du l�rt dig beh�rska dem �nnu. Jag skulle ha varit d�r och
hj�lpt dig, st�tt vid din sida. Jag skulle ha b�rjat med den l�ran f�r m�nga �r
sedan. �h Stora Moder f�rl�t mig, suckade Ceres.

-
Men Saine �r inte vred p� dig mormor, sa Storm och log.

D� h�rdes ett klingande skratt i bakgrunden och b�de Storm
och Ceres v�nde sig om och fick syn p� en skimrande varelse.

-
Mor!?? viskade Ceres med andan i halsen.

-
�lskade dottern min, ingen f�rebr�r dig f�r att du inte l�rt upp Storm
�nnu. Jag var tveksam till det hela sj�lv, men ins�g att Youkais f�rsegling inte
skulle vara f�r evigt och d� m�ste Storm vara beredd, antingen att l�ra ut eller
att ta sig an honom, skrattade den skimrande Saine.

-
Youkai? Vem �r det? undrade Storm nyfiket.

-
Hans f�rsegling �r bruten, det k�nde jag samma dag som vi flyttade, sa
Ceres till sin andemoder.

Saine fick ett bistert ansiktsdrag och Ceres f�rstod att
hennes mor inte k�nt hans stormande steg mot deras herrg�rd.

-
S� han �r redan l�s s�ger du?

Ceres nickade allvarligt och slog ner blicken i golvet. �Jag
m�ste ha n�got st�rkande i mig.� Hon reste sig upp och gick till k�ket och
gjorde en gest mot Storm och anden att de skulle f�lja med henne.

-
Mormor, vem �r Youkai? fr�gade Storm igen n�r hon satte sig vid
k�ksbordet.

-
Youkai �r en halvdemon som jag f�rseglade i ett magiskt tr�d f�r hundra
�r sedan, svarade Saine ist�llet f�r Ceres.

-
En halvdemon?! Flickan var inte s�ker p� vad hon skulle tro. Demoner var
ju bara figurer i sagor. Men samtidigt, hon s�g ju andar varje dag n�stan,
hennes mormorsmor var jag ett bra exempel p� det, s� varf�r skulle det inte
kunna finnas b�de demoner och halvdemoner. Hon k�nde en pirrning i magen n�r hon
b�rjade fantisera om hur han kunde se ut. Vad hade han gjort som var s� illa att
han straffades med f�rseglingen?

-
Han hotade att f�rg�ra hela byn om jag inte tog till h�rdhandskarna. Jag
tror inte p� att d�da, s� jag f�rseglade honom p� magisk v�g i ett lika magiskt
tr�d i skogens hj�rta dit m�nniskorna inte n�r. Jag vet inte vad som gjort att
f�rseglingen �r bruten, men din mormor gjorde r�tt att flytta samma dag som hon
anade att han var l�s. Du, min t�s, �r ganska lik mig s� som jag var n�r jag
levde. Det r�da flammande h�ret �r detsamma som mitt. Han kunde ha skadat dig,
kanske till och med dr�pt dig i tron p� att du var jag.

Ceres h�llde upp kaffe i tre koppar och Saine lyfte den
tryckande st�mningen genom att skratta klingande igen.

-
Ceres, min dotter, jag dricker inte kaffe l�ngre, log Saine men nickade
tacksamt f�r omtanken.

-
Oj, jag t�nkte mig inte f�r, sa Ceres och rodnade, hon tog den tredje
koppen och h�llde ut kaffet ur den. Storm skrattade lite.

Saine lyfte p� huvudet och lystrade.

-
Det �r dags att dra mig tillbaka, Alexander �r p� v�g upp f�r trapporna.

Hon f�rsvann lika fort som hon dykt upp. Ceres satte sig
ner p� en stol och l�ppjade p� kaffet. �Vilken dag det har varit, jag satt
och pratade med min mor som varit d�d i sextio �r precis som om det vore det
mest normala jag g�r om dagarna. Och Storm har haft kontakt med henne en l�ngre
tid. Jag undrar hur det h�r ska sluta egentligen.�

Storm anade sin mormors tankar och k�nde med henne. Sj�lv
hade hon st�tt med ena foten i andarnas v�rld s� l�nge hon kunde minnas. Hon
hade alltid sett dem, men valt att inget s�ga. I skolan fick hon h�ra att de
kallades f�r sp�ken och de fanns inte. D� hade hon best�mt sig f�r att vara tyst
ist�llet f�r att bli retad eller kanske f�rd till skolans kurator p� grund av
att hon s�g �hj�rnsp�ken�. Hon hade m�tt Saine p� sin tolv�rsdag, anden hade
ber�ttat f�r Storm om hennes inneboende krafter. N�stan varje eftermiddag efter
skolan hade Storm vandrat ut i skogen, ofta upp till Kristallgrottorna och anden
hade undervisat flickan om hur hon skulle hantera sina krafter. Nu hade hennes
sexton�rsdag passerat och hon hade inte m�nga �r kvar i skolan. Saine hade
ber�ttat f�r henne att hon n�stan var full�rd, men att hennes krafter skulle
v�xa med �ren. Hon r�dde Storm att anv�nda dem med f�rsiktighet och inte visa
dem f�r n�gon. �Jag vill m�ta den h�r halvdemonen, Youkai.� Storm k�nde
ett sug i magen. Jo, en vacker dag skulle hon m�ta honom, det visste hon. Hon
log mjugg och b�rjade dr�mma, vilket var det n�st b�sta hon visste. Det b�sta
var att experimentera.

Ceres s�g det lilla, n�stan ondskefulla leendet p� Storm
och hon fick rysningar. Hennes dotterdotter var sannerligen en h�xa, och hon
stod med vardera foten p� varsin sidan om gr�nsen. Den ena foten i det m�rka,
den andra i det ljusa. Hon mindes historier om sina f�reg�ngare i Kraften, m�nga
hade varit kraftfulla pr�stinnor i Moderns tj�nst. De k�nde till b�de svarta och
vita trollrunor. Hon ryckte till n�r hon h�rde Alexanders r�st ute i hallen. �N�,
s� d� var det slut p� friden.� t�nkte Ceres beskt och h�lsade sin styvson
med kylig artighet.

N�gra m�nader senare fann Ceres �ntligen ett litet hus i
utkanten av staden som hon kunde hyra. Storm blev �verlycklig �ver att slippa
att bo i l�genhet. Hon hade, liksom hennes mormor vantrivts i det tr�nga
utrymmet hos Alexander. Och det blev inte b�ttre av hans kyliga attityd mot dem.

I m�nga �r bodde de i det hyrda huset. Ceres var ganska
n�jd med tillvaron. Hon pratade d� och d� med sin andemoder om Youkai och om
sina f�raningar n�r det g�llde Storm. Saine h�ll med sin dotter n�r det g�llde
de m�rkare aspekterna hos flickan som nu v�xt till sig och blivit en vacker ung
kvinna.

-
Hon har f�tt pr�stinnans vita tecken, de tv� vita slingorna i det annars
eldr�da h�ret. Hon �r full�rd nu, Modern har lagt sitt tecken �ver henne, sa
Ceres till sin mor en dag n�r hon stod och s�g p� Storm genom f�nstret.

-
Det �r sant. Inte ens jag fick dem, �ven om jag var l�ngt g�ngen i
konsten, sa Saine. Men vi kan vara glada �ver att hon inte fick de tv� vita
h�rtestarna medan hon gick i skolan, hon kunde ha blivit retad f�r dem. Hur
gammal �r hon nu?

-
Hon blev 25 f�r en m�nad sen, i juni. Och jag b�rjar ana att min tid �r
p� v�g att rinna ut. Jag m�ste ordna med hennes framtid snart.

Saine sa inte emot det, hon hade v�ntat sig att hennes
gamla dotter skulle ha passerat gr�nsen �ver till henne f�r l�nge sedan. Men
Ceres var stark, hon vill beskydda Storm fr�n otrevligheter, det var den
beskyddande k�nslan som h�ll kvar henne s� l�nge i livet.
1. Arvet
Men n�r sensommaren gick mot sitt slut och h�sten var i
ant�gande s� f�ljde Ceres med. Storm satt som lamslagen i det hyrda huset medan
testamentet l�stes upp. Alexanders snikna nuna gl�dde av girighet. Storm fn�s
om�rkligt till. Till Storms f�rv�ning hade Ceres aldrig gjort sig av med
herrg�rden i skogen. Allt det mormodern �gt var nu Storms. Inte ett �re l�mnades
till styvsonen. Alexanders girighet tog �ver honom och han fr�ste ilsket.

-
Den j�kla sn�la k�rringen kunde v�l ha vett att l�mna �ver sina aktier
till mig som vet hur man handskas med dem, skrek Alexander h�gljutt.

Men d� blev den annars s� lugna Storm som f�rbytt. Hon
kastade sig mot sin morbror och riktade ett slag mot hans mellang�rde. Utan att
hon ens r�rde honom fl�g han bak�t med enorm kraft. Storm stannade f�rv�nat upp
i alla sina r�relser. Hon visste att hon hade krafter, men inte n�gra av det h�r
slaget. Tv� m�n hj�lpte en rasande och f�rol�mpad Alexander upp fr�n golvet.

-
J�vla helvetesh�xa, du ska minsann f� betala dyrt f�r det h�r, v�ste han
med l�g r�st innan han f�rsvann ut genom d�rren.

Storm sj�nk ner p� en stol med blicken f�stad mot sin hand.
�Jag m�ste tala med Saine om den h�r kraften. N�got liknande har jag aldrig
varit med om tidigare.�

-
�r ni okej fr�ken Storm? fr�gade den gamla mannen som l�st upp
testamentet. Ceres hade pratat med honom flera g�nger och sagt upprepade g�nger
att Alexander f�rmodligen skulle brusa upp som han nu gjort.

-
Ja, jag �r okej, bara lite snopen om jag ska vara �rlig, mumlade Storm.

Det f�rstod den gamla mannen. Han hade tyckt om hennes
mormor, en fin gammal dam.

-
Jag kommer att flytta tillbaka till herrg�rden i skogen ganska snart. Sen
kommer ni inte att m�rka av mig n�got mer i staden, f�rutom n�r jag beh�ver
handla n�got, log Storm och tog sig ett glas mineralvatten fr�n brickan p�
bordet. Plus att jag kommer att l�mna �ver ansvaret om mormors aktier p� er
firma. Jag kan inget om dem, men jag litar p� att Ni g�r det.

-
Jag f�rst�r vad ni menar fr�ken Storm, svarade den gamle mannen. Ni �r
medveten om att ni nu �r en ganska f�rm�gen ung kvinna? Er mormor visste att
investera f�r er framtid.

-
Jag har f�rst�tt det, log Storm. Jag har ju alltid vetat att vi inte var
utan pengar. Mormor s�g alltid till att mina kl�der var hela och rena. Hon
klagade aldrig p� att det var f�r mycket r�kningar och s� vidare. Men jag har
inte vetat att hon hade s�nt �ga f�r aktier.

-
Hon var en bra kvinna din mormor, jag beundrade henne f�r hennes styrka,
log den gamle mannen och skakade hand med Storm innan han gjorde klart alla
papper. Jag �r stolt �ver att ha f�tt l�ra k�nna henne. Och dig mitt k�ra barn.
Du �r en stark ung kvinna, jag hoppas att v�ra v�gar �ter korsas.

N�gra veckor senare packade hon �terigen det viktigaste och
k�rde tillbaka till herrg�rden i skogen. Hon undrade varf�r Ceres beh�llit
herrg�rden i alla dessa �r, trots att hon inte gjort n�gra anstr�ngningar att
vilja flytta tillbaka. �Var hon s� orolig f�r att Youkai�s vrede skulle
drabba mig?� Hon sv�ngde in p� uppfarten till herrg�rden. Tr�dg�rden hade
vuxit sig vild under de nio �r som den st�tt utan m�nsklig inblandning. Hon
ryckte till en aning n�r hon s�g en r�relse i �gonvr�n, men slappnade av n�r
Saines v�lbekanta ansikte d�k upp bakom henne.

-
Du skr�ms ibland n�r du bara dyker upp utan att s�ga n�got, log Storm och
f�rde undan en vit h�rtest fr�n ansiktet.

-
Vi m�ste talas vid min flicka. Varf�r har du �terv�nt hit?

-
Jag klarar inte av att bo i staden, jag vet att mormor ville beskydda mig
fr�n en halvdemons vrede, men jag kv�vs av m�nniskornas ondska. Den �r mer
ondskefull �n n�gon demons kan jag lova dig. Storm lyfte ur tv� tunga v�skor ur
bilen och gick fram till den stora ekd�rren som utgjorde porten till herrg�rden.

-
Den �r redan �ppen, Youkai slet s�nder l�sen d� han kom hit f�r nio �r
sedan i sitt s�kande efter mig. Saines r�s var kall. Hon gillade inte tanken p�
att hennes efterlevande skulle uts�ttas f�r en h�mnd som r�tteligen skulle ha
tillkommit henne sj�lv.

Storm sk�t upp d�rren och m�ttes av ett moln av uppvirvlat
damm. Hon hostade till men fortsatte in. P� golvet i hallen l�g hennes mormors
vas s�nderslagen. Storms intuition talade om f�r henne vad som hade h�nt.
�Han blev f�rbannad �ver att finna huset �vergivet och slog till vasen.�
Storm s�kte i sitt minne och fann det hon s�kte. En g�ng hade hon g�mt en magisk
kristall i den vasen f�r att inte hennes mormor skulle hitta den. Men nu var
kristallen borta. �Han m�ste ha tagit den med sig. Men varf�r? Vad kan en
halvdemon vilja g�ra med en s�dan, den �r verkningsl�s om man f�rs�ker anv�nda
kristallen i svarta krafters syften.� Hon bar in v�skorna till sitt forna
rum och gick tillbaka ut till bilen. Saines ande var borta, men Storm visste att
hon kontrollerade omr�dena runt g�rden.

-
Jag har inga problem med vad jag ska g�ra de n�rmaste dagarna, log Storm
f�r sig sj�lv n�r hon ett par timmar senare b�rjade damma av ytorna i k�ket.

Hon hade lyckats dra ig�ng pannan s� hon fick varmvatten
till skurvattnet. Elen funkade som den skulle. Inga f�nsterrutor beh�vdes byta.
�ren hade varit varsamma mot huset och Ceres hade lyckats h�lla det ig�ng genom
att betala elr�kningarna. Vattnet var inget bekymmer, g�rden hade en egen brunn.
Och Storm hade inte ens lagt m�rke till n�got av det hennes mormor smusslat med
bakom hennes rygg. �D� var vi tv� som smusslade, men av olika orsaker. Jag
tror mormor visste att jag skulle flytta tillbaka n�r hon g�tt bort, d�rf�r h�ll
hon det levande, medan jag bara var orolig f�r att jag skulle g�ra henne s�rad
om hon visste vad jag har g�tt igenom i mitt. Jag kan inte se n�gra tecken p�
inbrott, ingenting �r stulet. Ingen m�nniska v�gar sig v�l s� h�r l�ngt ut i
skogen.�

Saine visade sig vid skymningen, d� hade Storm lyckats
skrubba rent k�ket och sitt eget rum.

-
Jag kan inte k�nna av honom n�gonstans, sa hon innan hon f�rsvann igen.

Storm suckade och tog en kopp te p� verandan och s�g ut
�ver den vildvuxna tr�dg�rden. Hon log lite och fann det ganska charmigt, men
hon visste att hon skulle ta itu med den ocks�. Speciellt om hon ville b�rja
odla lite �rter igen s� som hon hade gjort n�r hon var liten.

-
T�nk vad �ren g�r fort, jag tycker inte att det �r s� l�nge sedan jag
f�rst m�tte Saine och fick veta att hon var mormors mor, och sedan l�nge d�d
s�dan. Men det �r femton �r sedan, Storm fatta det. Du b�rjar bli en gammal
nucka som ingen vill ha.

Mer bittra minnen b�rjade g�ra sig p�minda. Hon var inte
olik andra flickor p� det viset, n�r hon kommit ett par �r in i ton�ren hade hon
uppt�ckt himlen och avgrunden i f�r�lskelsen. Men hon var blyg, v�gade s�llan
n�rma sig andra m�nniskor, �n mindre pojkar. De flesta retade henne f�r hennes
r�da h�r och fr�knar p� n�san. Med �ren hade fr�knarna f�rsvunnit, ist�llet hade
tv� vita slingor pl�tsligt v�xt ut i hennes lugg. De lade sig om vardera sidan
av hennes kattaktiga ansikte. Hennes arbete p� handelstr�dg�rden blev tillslut
om�jligt. Hennes arbetskamrater var r�dda f�r henne, och Storm visste att de
viskade trollk�rring bakom hennes rygg. Hon hade g�tt utan jobb i ett halv�r,
men aldrig sagt n�got till sin mormor, hon sk�mdes f�r det, samtidigt ville hon
inte att Ceres skulle m� d�ligt av sitt barnbarns of�rm�ga att arbeta och
kommunicera med sina arbetskamrater. Ist�llet hade hon varje morgon g�tt till
litet kaf� i stadens gamla del. Den �ldre kvinnan som �gde uppskattade dock
Storms bes�k, de talade ofta vid. Visst hade hon f�rs�kt, ack s� hon hade
f�rs�kt att vara alla till lags och visat sin samarbetsvilja, och vad hade hon
f�tt f�r det? Inget annat �n spott och spe. Mormor Ceres hade �ven f�tt henne
att g� ut ett par g�nger p� helgkv�llarna. Hon hade funnit en musikpub som
spelade m�rkare toner och d�r folk s�g tv� g�nger p� henne, men aldrig sa n�got.
Storm drog ett djupt andetag och svalde det sista av teet som nu smakade bittert
tillsammans med minnena. Hon svepte sjalen t�tare omkring sig och gick in i
huset.

-
Tack och lov f�r min �lskade skog. H�r �r det ingen som d�mer mig f�r
mitt utseende eller kunskaper.

Det dr�jde inte l�nge f�rr�n hon sov djupt i sin gamla
barndomss�ng. Hon m�rkte aldrig de gula �gonen som vakade �ver huset fr�n en h�g
talltopp. Hon s�g aldrig det ondskefulla leendet som avsl�jade ett rovdjursgrin.
1. Sm� sm� l�gner
Storm vaknade tidigt p� fredagsmorgonen veckan d�rp� med
v�rkande leder. Hon sm�log lite n�r hon st�nande reste sig upp. Men hon bet ihop
och kl�dde p� sig. Hon satte p� tevatten och b�rjade damma av hyllorna i
matsalen. Helst av allt ville hon bara dricka sitt te f�r att sedan vandra till
kristallgrottorna. Men hon hade lovat sig sj�lv att g�ra i ordning huset allra
f�rst, g�ra det beboeligt igen, men nu var det bara den stora matsalen kvar att
st�da. Nio �r var en l�ng tid f�r dammet att samla sig till tjocka lager runt om
i huset. Tr�dg�rden fick v�nta tills n�sta vecka, den var inte lika akut �ven om
alla tr�dg�rds�lskare skulle gr�ta vid f�rsta anblicken av allt ogr�s och vilda
v�xter som v�xte huller om buller. Matsalen blev klar vid lunchtid och Storm
nj�t av att �ta i det gamla rummet. I samma �gonblick som hon skulle b�rja �ta
lade hon m�rke till en skugga fara f�rbi f�nstret. Utan att blinka kastade sig
Storm ut genom ytterd�rren f�r att i n�sta stund ramla r�tt �ver en svartkl�dd
m�nniska. Hon tog ett kraftigt grepp om hans nacke och tryckte ner hans ansikte
mot jorden. Hon kunde inte undg� att l�gga m�rke till hur hennes egen kropp
reagerade p� hur hans hud k�ndes under hennes fingrar. �That does it,
Tallistro du har varit sj�lv alldeles f�r l�nge n�r du blir upphetsad av en karl
som smyger runt ditt hus.�

-
Vad tar du dig till, �r du inte riktigt klok??!! v�ste en djup mansr�st
mot marken.

-
Vem �r ni som v�gar smyga runt mitt hus d�? replikerade Storm tillbaka,
hon sl�ppte motvilligt taget om hans nacke och reste sig fort upp. Om hon hade
kunnat det hade hon morrat dovt som en varg. Hon s�g p� mannen som kravlade sig
upp ur rabatten. Han var l�ng, huvudet l�ngre �n henne. Det drog ihop sig i
hennes mage n�r hon s�g in i hans gulgr�na �gon. �Wow, vilka �gon! S�na
skulle man ha.� t�nkte hon lite avundsjukt. Sen blev hon uppm�rksam p� hans
utstyrsel, de svarta byxorna var ganska l�nga, och dolde hans f�tter, materialet
var olikt n�got hon tidigare sett, det s�g ut som sammet och siden i ett enda
tyg. Den svarta skjortan var av samma material, den h�ngde fritt ner �ver hans
h�fter. �Ooops, I�m some deep shit now.�

-
Jag heter Hayate och �r h�r f�r att bes�ka Ceres Tallistro, bor hon h�r?
Mannen spottade fram orden och borstade av sina svarta kl�der som blivit jordiga
efter �verfallet. Sen sp�nde han blicken p� kvinnan som kastat sig �ver honom.
�Samma h�r, p� s� n�r de vita slingorna, den gr�na blicken. Hon �r definitivt
en sl�kting till Saine. Och en mycket vacker s�dan, jag kommer ha mycket n�je i
att kv�sa hennes anda.� Han f�rs�kte undvika att dra lungorna fulla av
hennes dofter, men det var l�nl�st. Hon doftade friskt av tv�l och vatten, n�got
sa honom att hon st�dat idag ocks�, han anade lukterna av reng�ringsmedel. Men
framf�rallt k�nde han lukten av styrka. Han f�rbannade f�r f�rsta g�ngen sitt
luktsinne, som var lika utvecklat som ett djurs.

-
Herr Hayate, jag �r ledsen, men min mormor gick bort f�r en m�nad sen, sa
Storm och tvingade ner sorgen i br�stet igen, hon s�g p� honom med forskande
�gon. Han upptr�dde m�rkligt, inte som vanligt folk gjorde, inte som folk hon
tidigare hade m�tt. Jag ber om urs�kt f�r �verfallet, det var inte min mening
att skada er. L�t mig f� bjuda er p� lunch som pl�ster p� s�ren.

Mannen stannade upp i sina r�relser och s�g in i hennes
gr�na �gon. �Menar hon verkligen allvar?� Men n�r han inte kunde se n�gra
sp�r av l�gn i hennes ansikte s� nickade han.

-
Tack g�rna. �ven jag ber om urs�kt, det var inte min mening att smyga
runt huset, jag blev bara s� fascinerad av det att jag beslutade att g� runt ett
varv innan jag knackade p�.

Storm godtog den urs�kten, �ven om hon blev lite fundersam
�ver den. Hon visade in honom till matsalen och dukade fram en mat tallrik till
honom. Hon tittade i smyg p� honom. Han var l�ng, och det l�nga svarta h�ret var
�tdraget till en svans i nacken. Luggen f�ll ner i ansiktet p� honom. �ronen var
aningen spetsiga, precis som troll�ron. Storm var tvungen att l�gga band p� sig
f�r att inte r�ra vid dem. Hans breda axlar under den svarta tr�jan avsl�jade
att han nog tr�nade eller var fysiskt mycket aktiv. �Mormor skulle f� spader
om hon visste vad jag vill g�ra med den h�r karln. Som till exempel heta
s�ngkammarslekar.� Sen kv�vde hon ett fniss.

-
Jag �r nyfiken, varf�r s�kte ni min mormor?

-
Det g�llde aff�rer bara, svarade mannen och tog en tugga av maten och
fann den v�lsmakande. �Vacker, stark och duktig p� att laga mat. Hon skulle
bli en bra maka.� Mannen bet sig i tungan och gav sig sj�lv en mental �rfil.
Han var h�r f�r att f�rs�ka finna hennes svagheter, inte hennes f�rdelar som
maka.

-
Vad f�r slags aff�rer? Inom vilket omr�de?

-
Tyv�rr, det �r konfidentiellt. Nu n�r hon g�tt bort s� kommer det att
f�rsvinna ut i sanden. Mannens r�st var l�g.

-
Jaha minsann, kan ni inte ens s�ga f�r vilka ni jobbar f�r d�? Storm
b�rjade bli irriterad.

Mannen skakade p� huvudet. Kvinnan framf�r honom var smart,
det vore dumt att f�rs�ka sig p� att hitta p� l�gner om ett icke-existerande
f�retag. Hon skulle nog se genom hans l�gner ganska snart och han ville inte dra
p� sig hennes vrede. Han var d�r f�r att se hur stark hon var. Hayate var fullt
medveten om att hennes mormor g�tt bort, nu var det Storms tur att f�ra
Tallistros blod vidare. Pl�tsligt k�nde han en stark motvilja till att se henne
med en annan man. �Ta dig i kragen Youkai, du �r h�r f�r att h�mnas din
f�rsegling och din familj, inte f�r att roa dig.� Han fnyste om�rkligt till
och lade ifr�n sig besticken.

-
Jag tackar er f�r den goda maten, den var uts�kt. Mina kondoleanser f�r
er mormors bortg�ng har ni ocks�. Han bugade sig p� �sterl�ndskt vis och gick
mot d�rren.

-
Herr Hayate, jag kr�ver att ni ska tala om f�r vilket f�retag ni arbetar.
Storm reste sig upp och st�llde sig framf�r mannen. Hans gr�ngula �gon glimmade
farligt till under hans svarta lugg. Ni kommer inte fr�n det h�r huset utan att
tala om det. Hon satte h�nderna p� h�fterna och s�g best�mt upp i hans ansikte.
�Moder, han �r vacker.� Men hon v�grade att flytta p� sig.

-
Tyv�rr unga dam, jag kan inte s�ga det. Det �r som jag sa tidigare,
konfidentiellt. Han f�rs�kte g� f�rbi henne men hon flyttade sig igen och
st�llde sig iv�gen f�r honom.

-
Konfidentiellt eller ej, jag bryr mig inte. Och tro mig, ni vill inte att
jag ska beh�va ta till h�rdhandskarna igen. Hon s�g hur mannens h�gra �gonbryn
ryckte till. Hon hade �verraskat honom genom att sl�nga sig �ver honom och
d�rigenom f�tt �vertaget p� honom.

�Jag vill inte hamna i br�k med henne. Jag m�ste finna
p� n�gon bra l�gn.� T�nkte han och bet ihop t�nderna och f�rs�kte hitta p�
n�got att lura henne med. Samtidigt var han f�rundrad, de flesta m�nniskor drog
sig tillbaka och s�g p� honom med fruktan m�lad i sina ansikten. Den h�r unga
kvinnan visade inga tendenser till att vara r�dd. Han drog ett djupt andetag,
men han k�nde inte lukten av fruktan fr�n henne heller. Han dolde ett snett
leende och f�rs�kte vinna tid f�r att finna en l�mplig l�gn.

-
Ni m�ste lova mig d�, att ni aldrig yppar ett ord om detta, suckade han
dramatiskt.

-
Jag lovar att jag inte ska f�ra ert f�rtroende vidare.

Hon v�ntade ytterligare n�gon minut innan hon demonstrativt
b�rjade stampa med foten i golvet. Han harklade sig.

-
F�retaget heter Sentec och �r underst�llda staten. Vi forskar om olika
sjukdomar. Din mormor var inte sjuk, men hennes gener hj�lpte oss att fastst�lla
orsaken till en �rftlig betingad sjukdom som p�verkar hj�rncellerna. Sjukdomen
visar sig i form av hallucinationer och inbillningar. Mannen s�g spelat sorgsen
ut n�r han sa detta. �Det h�r borde v�l f� tyst p� henne och f� henne ur
v�gen?�

-
Hj�rnsjukdomar? Ha, vilken l�gn. Min mormor �r k�rnfrisk, likas� hennes
gener. Det kan jag garantera er herr Hayate. Storm tog ett steg n�rmare den
vackre mannen. �Han ska f� �ngra sig f�r att han ljuger p� det h�r s�ttet.
Ingen ska tala om f�r mig att min mormor eller min sl�kt lider av sjukdomar som
inte existerar.� Hon k�nde sitt blod koka av ilska.

�Fan ocks�, hon g�r inte p� det.
Dags att smita ut bakv�gen tror jag.� Han k�nde hur hon tappade
t�lamodet och s� v�nde han helt om och sprang mot altand�rren. Han sprang s�
fort att Storm inte han med honom. N�r hon kom till altand�rren var han som
bortbl�st.

-
J�kla karlslok, fn�s Storm n�r hon ins�g att hon inte skulle ha en chans
att hinna ikapp honom. Jag undrar vad han var f�r typ egentligen. Jag tror inte
han kom fr�n n�got l�kemedelsf�retag eller ens forskningsf�retag. Nej, han lj�g
om det. Alla mina instinkter s�ger det.

Hon drog igen altand�rren och gick tillbaka till matsalen
f�r att bli halvt ihj�lskr�md av Saine igen. Storm fr�ste till ilsket.

-
G�r om det d�r igen och jag ser till att du �r ett d�tt sp�ke ocks� k�ra
sl�kting.

-
Storm, det d�r var Youkai! utropade anden och s�kte med blicken p� sin
unga arvtagare. Men hon kunde inte se n�gra sp�r av att han gjort henne illa.
Hon andades ut en aning. Men hon var fortfarande r�dd.

-
Vem, han som var h�r? Hayete?? Ha, en mesig karl som det d�r skulle
f�rest�lla att vara en slags demon. Gammelmormor, du m�ste ta fel. Storm
skrattade hest.

-
Hayete?? Kallade han sig f�r det? M�rkligt m� jag s�ga. Anden f�rsj�nk i
tankar. �Varf�r anv�nda sitt m�nskliga namn? Varf�r var han h�r?�

-
Ja, jag vet att det l�ter �sterl�ndskt s� som Youkai, men det fanns inget
demoniskt �ver honom tycker jag. Storm k�nde hur l�gnen fl�t l�tt �ver hennes
l�ppar. F�r om n�gon m�nsklig man kunde kallas f�r demonisk s� var det Hayete.

-
Sa han varf�r han var h�r? undrade anden.

-
Ja, han sa att han hade aff�rer ihop med mormor. Men jag trodde inte p�
det han diktade upp. Det var inget annat �n usla l�gner.

-
Och det var?

-
Att mormor, d�rigenom �ven jag, skulle b�ra p� en �rftlig sjukdom. Han sa
att han jobbade f�r Sentec, n�t slags forskningsf�retag.

Seines uppenbarelse s�g f�rv�nad ut. �Men vad sysslar
den d�r karlen med egentligen? Han �r ju uppenbart ute efter h�mnd, men varf�r
g� s�na omv�gar f�r att n� sitt m�l? Ist�llet f�r att rusa direkt p� s� tar han
l�nga omv�gar. �r han r�dd f�r att Storm kanske �r honom f�r stark och vill
luska ut hennes svaga punkter p� det h�r s�ttet?�

-
Vem han �n var s� har han f�rsvunnit nu, sn�ste Storm ilsket. L�t mig nu
f� �ta min lunch ifred. Jag har s� mycket jag m�ste ta itu med senare.

Saines uppenbarelse tonade bort. Men anden var fortfarande
tankfull �ver bes�ket. Youkais handlande hade f�tt henne att bli mer �n bara
perplex. Hon hade alltid trott att hon kunde f�ruts�ga hans agerande m�ste nu
erk�nna f�r sig sj�lv att halvdemonen minsann hade fler kort upp i �rmen �n hon
tidigare anat. Hon beslutade sig f�r att h�lla sig osynlig f�r den retade Storm.
Hennes unga sl�kting var inte den l�ttaste att handskas med, och n�r hon var
arg, d� var det inte v�rt att vara i n�rheten. Saines ande satte sig p�
taknocken p� vedboden, d�r hade hon bra uppsikt �ver g�rden. Storm var mest
irriterad.
1. Drakm�te
Resten av eftermiddagen st�dade hon i ren ilska. Det gick
med hastiga r�relser. Hela tiden fl�dade tankarna �ver henne, men hon v�grade
l�ta dem ta �verhanden.

-
Vad det �n m� vara s� tror jag inte att han var n�gon slags halvdemon som
�r ute efter h�mnd p� mig i alla fall.

Sen log hon lite hemligt. �Men jag kan nog ana mig till
vad han var ute efter.� Sen brast hon ut i ett gapskratt. Men skrattet
falnade. �Om han nu �r en demon och ute efter h�mnd, varf�r komma i hit i ett
skenbes�k? Vad �r det han �r ute efter?� Storm skrubbade hallgolvet h�rdare
med borsten. Till slut blev hon s� ilsken att hon kastade skurborsten i v�ggen
med en sm�ll och rusade ut ur huset. Hon sprang mot de v�lbekanta
kristallgrottorna. De hade alltid gett henne ro i sj�len, s�kert skulle de g�ra
det nu ocks�, �ven om m�nga �r g�tt sedan hon bes�kte dem sist. Inom kort n�dde
hon sina �lskade grottor, hon satte sig ner framf�r den st�rsta grottan och
plockade upp en sten. Den var full av sm� kristaller. Omedvetet dr�mde hon sig
tillbaka n�r hon var ung och Ceres hade visat henne till platsen. �Sen kunde
jag inte l�ta bli att smita hit varje ledig stund jag fick.� t�nkte Storm
med ett leende. Hon lade ifr�n sig stenen och reste sig upp och gick in i den
stora grottans �ppning. Pl�tsligt stannade hon till, n�got hindrade henne fr�n
att stiga in i grottan, lite trevande k�nde hon p� hindret. �N�gon eller
n�got hindrar mig fr�n att stiga in i grottan.� Storm var inte r�dd, hon
hade lekt h�r sen barnsben, inget kunde hindra henne fr�n att �leka� h�r igen.
Hon pressade emot och br�t igenom barri�ren. Hon v�nde sig om men s�g ingen
fysisk mur, skakandes p� axlarna fortsatte hon sin f�rd in�t i grottan. Solens
str�lar reflekterade hennes f�rd i kristallerna, in�t jordens inre tills det tog
slut. D� satte sig Storm ner och nj�t av jordkraften som str�mmade upp i hennes
kropp, samtidigt k�nde hon sig nedst�md. Ingen av hennes m�nskliga v�nner, om
hon nu skulle ha haft n�gra, skulle f�rst� det h�r som hon k�nde. Skulle hon
n�gonsin m�ta n�gon som gjorde det? �Ja, han skulle f�rst� dig.� viskade
en f�rr�disk r�st i hennes inre. Storm fn�s och om hon hade kunnat skulle det
bl�sa eld ur henne n�sborrar s� irriterad var hon p� sitt medvetandes r�st.

-
Youkai Hayate �r inget annat �n en bedragare, varf�r skulle jag
�verhuvudtaget bry mig om en s�n karl???? M�nniskan i fr�ga har inte ens vett
att b�ra skor�!

Det var d� det slog henne, det var n�got med hans
uppenbarelse som inte st�mde inte p� beskrivningen av m�nniska. De flesta
m�nniskor bar skor. Ok, hon undantagen, men hon var ju p� hemmaplan, n�r man �r
ute p� promenad eller ska h�lsa p� hos n�gon har man alltid skor p� sig. Hayate
hade det inte. Det s�g till extra h�rt i magen p� henne. �Varf�r bar han inte
skor?�

Hon reste sig upp och fortsatte sin vandring in�t grottans
svarta djup. Men hon kom inte m�nga steg f�rr�n hon stannade upp igen. Den
liknande den barri�r som hon tidigare st�tte p�, fast den h�r g�ngen mycket
starkare. �Vad i hela fridens namn ska det h�r betyda?� Storm st�llde sig
bredbent med ansiktet in mot grottans svarta korridor.

-
Vem det �r som s�tter upp barri�rer i min barndoms leksalar, jag ber er,
ge er till k�nna!

Storms r�st var stark och kraftfull. Hennes rop ekade i de
m�rka salarna.

-
Var inte r�dd dotter av M�nen. Ni �r fullt v�lkommen att bes�ka mig n�r
helst Ni �nskar, h�rdes en ih�lig r�st fr�n grottans innersta del.

-
Ge er till k�nna! uppmanade Storm igen. Hon st�llde sig med h�nderna mot
h�fterna och v�ntade p� att se n�got uppenbara sig framf�r sig.

Men uppenbarelsen tog andan ur henne. Hon hade f�rv�ntat
sig allt men inte detta. I hennes �gonf�lt, ur skuggornas djup b�rjade en
m�rkgr�n framtoning att framh�va sig.

-
Du �r en drake??!! Storms r�st var mer �n f�rv�nad.

Ett l�gt hest skratt kom fr�n den gr�na uppenbarelsen som
st�llde sig n�gon meter framf�r den r�dh�riga pr�stinnans ansikte. Hon beklagade
att ljuset i grottan var s� d�ligt, men hon anade att draken hade m�rkgr�n
metallisk f�rg. De gula �gonen glimmade i m�rkret. Storm svalde h�rt. Det drog
ihop sig i magen p� henne, men r�dd var hon inte. Hon k�nde inte n�got hotfullt
i atmosf�ren.

-
K�raste flicka, jag har vetat l�nge att jag �r en drake, det �r inget ni
beh�ver p�peka f�r mig. Men nu n�r jag ser dig s� beklagar jag mig �ver att jag
inte �r m�nniska. Drakens l�ga skratt var g�ckande. Jag var dock lite os�ker att
den h�r kraften som kom in p� mina dom�ner var densamma som f�r n�gra �r sedan.

-
N�gra �r sedan, �rade drake, jag har inte satt min fot i de h�r grottorna
p� nio �r.

-
F�r mig var det n�stan ig�r. Tiden flyter fort, men jag �ldras inte lilla
Miko.

�Miko?�

-
S� varf�r har ni satt upp barri�rer i Kristallgrottorna? undrade Storm.

-
De har funnits d�r hela tiden. Barn �r inget hot, s� de k�nner aldrig av
dem. Men ni k�ra Miko �r ett hot. Ni har krafter i er som bara ligger och lurar
under ytan och som vill komma upp och blomma.

�Miko igen, vad betyder det?�

-
Tala om f�r mig vad Miko betyder, kr�vde Storm med stark r�st.

-
S� ni vet inte?? Drakens ih�liga r�st ekade mellan grottans v�ggar?

-
NEJ! skrek Storm pl�tsligt medveten om att hennes h�jda r�st betydde
sm�rta f�r drakens k�nsliga �ron. F�rl�t mig, det var inte meningen. Hon b�jde
sitt huvud i �dmjukhet..

-
Jag �r av den gamla v�rldens drakar, f�r m�nga hundra �r sedan vandrade
jag fr�n �sterns land till de nordliga skandinaviska l�nderna. Jag slog mig ner
h�r i grottan d� jag fann dess energier vara goda. Draken ruskade p� huvudet f�r
att bli av med den ringande tonen som kvinnans h�ga r�st gett honom.

-
�sterns land?

-
Nippon, svarade draken och lade sig ner s� att han kom i �gonh�jd med den
lilla kvinnan. Han var road av situationen. Han v�drade i luften, men kunde inte
k�nna dofterna av r�dsla eller fruktan hos henne. Han skrattade l�gt. Hon var
tuff och v�rdig sitt arv.

Storms sm� gr� celler b�rjade jobba, hon k�nde igen namnet
men kunde inte riktigt minnas n�r hon hade h�rt det tidigare. �Jag m�ste sl�
upp det n�r jag kommer hem sen.�

-
S� vad betyder Miko, �r det ett namn eller vad?

-
Nej snarare en titel. Vit Magibrukare, eller pr�stinna. I Nippon fanns
det ett f�tal brukare av vit magi n�r jag gjorde min resa. Pl�tsligt stelnade
draken till och Storm s�g honom dra sig tillbaka in i grottans m�rker.

-
Vad �r det? undrade Storm.

-
Det �r dags f�r er att l�mna den h�r platsen. Ni �r inte s�ker h�r
l�ngre.

Storm h�jde p� ett av sina m�rka �gonbryn, men hon bugade
sig respektfullt f�r draken som nu var helt f�rsvunnit in i m�rkret, hon v�nde
sig sedan om och b�rjade g� mot grottans mynning. Hon funderade �ver hans ord.
Hon ogillade att inte vara s�ker i sin egen skog.

-
Inte s�ker? Vad menade han med det? �r det den d�r karlj�keln som �r i
farten igen, den d�r Hayate? Storm fn�s till av irritation och steg ut i
solljuset.

Hon stannade strax utanf�r �ppningen och s�g sig omkring,
k�nde av sin omgivning, men fann inget som st�rde hennes str�ngar. �Han m�ste
ha tagit fel.� t�nkte hon och hukade sig ner f�r att plocka med sig n�gra
kristaller som l�g p� marken.

Han satt uppflugen i en h�g ek n�gra hundra meter fr�n
grottans �ppning. Han hade v�drat en ny, fr�sch doft i skogen samma dag som den
unga kvinnan flyttade in i huset. Hon var hans f�rseglares dubbelg�ngare. Youkai
mindes fortfarande den r�dh�riga pr�stinnans ansikte n�r hon med det ur�ldriga
spr�ket f�rseglade honom i det magiska tr�det. Den h�r unga kvinnan var mycket
lik sin f�reg�ngare. Men doften var annorlunda. Inte lika irriterande som
Saines. Han f�ljde varje steg som den unga kvinnan tog, varje r�relse
inpr�ntades i hans minne. N�r tiden var inne skulle han h�mnas. Hans vassa
h�rnt�nder blottades i ett varglikt grin av tillfredsst�llelse. Han v�nde sina
gula �gon mot kvinnan som pl�tsligt hukat sig ner, han sk�rpte blicken och s�g
henne plocka n�gra stenar och l�gga dem br�stfickan p� sin skjorta. �Var det
d�rifr�n som kristallen kom?� Han tog fram den lilla kristallen ur sin
mantelficka. Den f�ngade solens str�lar och blixtrade till.

Storm reagerade p� ljusreflexen, men visade det inte.
Ist�llet reste hon sig upp och b�rjade g� hem. �En vacker dag r�kar du illa
ut om du inte �r mer f�rsiktig av dig.� t�nkte hon och ryckte irriterat p�
axlarna. N�r hon kom tillbaka till huset best�mde hon sig f�r att sluta med
dagens arbete. �Inget mer fysiskt arbete idag.� t�nkte hon och tog av sig
kl�derna. �Ett hett bad blir alldeles utm�rkt f�r att slappna av efter dagens
�ventyr tror jag.� Storm tappade upp hett vatten i det stora badkaret med
lejontassar. Ur sitt �rtsk�p ovanf�r handfatet tog hon fram talldoftande olja
och droppade lite i det heta vattnet. Den aromatiska doften fyllde strax
badrummet. Med en djup suck gled hennes v�rkande kropp ner i det heta vattnet.
Hon kastade en blick p� klockan som h�ngde utanf�r badrumsd�rren. �Bara halv
fem, hur ska jag f�rdriva kv�llen efter en s�n h�r dag? Fy fan jag tror jag blir
galen. Blir? Jag �r nog redan det. Vem sjutton skulle tro mig om jag sa att jag
tr�ffat b�de en demon och en orientalisk drake idag?� Storm f�rde
diskussionen i sitt huvud tills hon k�nde hur irritationen v�xte och det slutade
med att hon skv�tte vatten h�gt upp i taket n�r hon slog med armarna i vattnet
f�r att bli av med sp�nningarna och l�ga svordomar fl�t �ver hennes l�ppar i
l�nga f�rbannelser.

-
Det �r vid s�na h�r tillf�llen man skulle ha en v�ninna att ringa till
och beklaga sig ordentligt. Storms r�st var sorgsen. Hon hade aldrig haft
riktiga v�nner i sitt liv. Det var endast mormor och Saine som st�tt vid hennes
sida under s�dana h�r konstiga dagar.

Storm drog en djup suck innan hon gled ner med huvudet
under vattnet. I sitt n�stan meditativa tillst�nd k�nde hon hur hon blev
upphetsad. Tankar och bilder p� hur Hayate r�rde vid henne fick hennes inre att
koka. �Mormor skulle v�l aldrig f�rl�ta mig f�r det h�r, hon skulle bli
uppr�rd och d� om igen om hon bara visste att jag vill �lska med en halvdemon.�
t�nkte Storm och r�rde omedvetet vid sina br�st som genast reagerade genom att
dra ihop sig till h�rda m�rkrosa rosor.

Youkai Hayate hade f�rflyttat sig runt huset och hade nu
perfekt insikt in i badrummets �ppna f�nster. Hans �gon slukade hennes bara
uppenbarelse. Han s�g att hon inte bara var psykiskt stark, muskler spelade
under hennes vita hy. �Man kan undra var hon f�tt dem ifr�n?� D� mindes
han hennes �verfall, greppet hon tagit om hans nacke, det liknade n�got han sett
i sin barndoms dagar f�r hundrafemtio �r sedan i sitt hemland. Om man tryckte
till p� vissa st�llen i nacken skulle hela kroppen bli f�rlamad. �N�gon form
av japansk stridskonst kanske?� Han hade ryck till och vaknade ur sina
tankar och han s�g hennes ilskna vattenplaskande och h�rt hennes l�ga r�st,
f�rbanna honom upp och ner. Men n�r han inte s�g henne l�ngre flyttade han sig
n�rmare f�nstret. Det h�gg till i honom n�r han s�g hennes ansikte ligga under
vattnet men han k�nde hur han h�rdnade n�r han s�g henne r�ra vid sig sj�lv och
han blev avundsjuk p� hennes h�nder. �Det borde vara jag som r�r vid henne p�
det d�r s�ttet.� Men hon var l�nge under vattnet. �Har hon drunknat?�
Han hann precis ducka nedanf�r f�nstret n�r hon fl�g upp ur vattnet och st�llde
sig rakl�ng upp i badkaret. Hon lyssnade och sk�rpte alla sina sinnen. Hon hade
k�nt n�rvaron av n�got n�r hon l�g under vattnet. Men nu varken s�g eller h�rde
hon n�got. Utan att t�nka sig f�r s� h�vde hon ur sig en sotsvart svordom och
ryckte till sig en handduk och b�rjade torka sig. Storm kastade ifr�n sig
handduken n�r hon var klar och s�g ut genom det �ppna f�nstret. �Han sitter
s�kert d�r ute n�gonstans och snokar p� mig.�

-
J�vla fluktare, fr�ste hon till ifall att han var inom h�rh�ll sen gick
hon till sitt sovrum f�r att leta reda p� rena fr�scha kl�der.

Under tiden andades Youkai ut. Det hade varit n�ra �gat,
hon hade k�nt hans n�rvaro. Det visste han. �J�vla fluktare? Vem tror hon att
jag �r egentligen?!� Han skyndade sig tillbaka till sitt g�mst�lle bland
tr�den. Men mest r�dd var han f�r sina egna k�nslor. N�r han trott att hon
drunknat hade det br�nt till i hans br�st, inte av besvikelse f�r att hon d�tt
utan hans inblandning, nej han hade blivit vettskr�md �ver att hon l�mnat honom
och hans v�rld utan att han f�tt h�lla henne i sin famn. Han flexade till med
sin v�nstra hand och f�llde ut sina klor. Tr�det han g�mde sig i fick ta mycket
misshandel f�r ett par �gonblick, tr�flisor regnade ner till marken n�r han med
kraft slog till det med sina klor. �Hur v�gar hon kalla mig f�r fluktare?�
skrek det i honom. �Jag ska minsann straffa henne f�r det uttalandet!�
1. Darksound Pub
Storm bytte om till en m�rkgr�n sammetskl�nning med l�nga
�rmar. Hon hade f�tt den av sin mormor p� sin 21-�rsdag. Hon bar den bara n�r
hon ville k�nna sig lite speciell. Och efter den h�r dagen s� k�nde man sig b�de
f�rvirrad och speciell. Storm skrattade tyst och tog fram borsten och b�rjade
borsta sitt l�nga r�da h�r. N�r det var torrt s� delade hon det i tv� delar, hon
band vackra gr�na sidenband fr�n h�lften och ner�t, och n�r hon �terigen
blickade in i spegeln s�g hon ut som en medeltida friherrinna. Pl�tsligt k�nde
hon sig l�ttare till sinnes och gick ut till vardagsrummet och satte ig�ng
cd-spelaren. Melankoliska toner och hedniska texter str�mmade ur h�gtalarna och
hon best�mde sig f�r att �ppna en flaska med r�tt vin. Hon fyllde ett h�gt
kristallglas med den blodr�da v�tskan och satte sig ute p� verandan. Storm
l�ppjade p� vinet och sl�t �gonen, med l�g r�st sj�ng hon med i melodin. Hon
dr�mde sig bort, till riket d�r hon var omg�rdad av v�nner och hennes make h�ll
henne k�r. Omedvetet ryckte hon till n�r hon ins�g att hennes make var misst�nkt
likt Youkai Hayate.

-
Hmpf, s� var den dr�mmen f�rst�rd ocks�, v�ste hon tyst och drack upp
resten av vinet ur glaset i en enda klunk. Hon reste sig upp och gick in f�r att
fylla p� mer vin.

Musiken skulle bytas, inga fler melankoliska l�tar h�r
inte. Nej, lite mer rock f�r att l�tta upp sinnet �r nog mer r�tt. F�r f�rsta
g�ngen p� m�nga �r k�nde Storm att hon faktiskt ville g� ut och roa sig. �Vad
�r det som hindrar dig att g�ra det?� fr�gade en r�st i hennes inre. Storm
funderade ett kort �gonblick tills hon best�mde sig f�r att faktiskt f�lja sin
impuls. Hon smuttade p� vinet och tog fram telefonkatalogen. Efter mycket
bl�ddrande s� fann hon telefonnumret till en taxifirma. Hon ringde och best�llde
en taxi, den skulle komma inom en timme meddelade kvinnan i andra �nden. Storm
tackade och gick f�r att byta skiva i cd-spelaren.

Youkai s�g hur Storm r�rde sig genom husets rum. Han hade
dragit h�ftigt efter andan n�r hon kommit ut p� altanen i sin gr�na kl�nning.
�Hon �r verkligen en syn f�r gudarna.� t�nkte han. Men sen b�rjade han bli
misst�nksam, hon planerade n�got. Han hade sett henne lyfta den d�r konstiga
saken som han l�rt sig kallades f�r telefon, och han s�g att hon talade i den.
Han h�rde att musiken byttes ut mot en annan. Det gillade han inte, han hade
h�rt hennes l�ga s�ng och mot sin vilja fann han hennes r�st mycket behaglig.
Han gav ifr�n sig ett dovt morrande.

Storm s�g p� klockan och visste att det snart var dags att
�ka. Hon drog p� sig ett par m�rkgr�na mockasinst�vlar som f�ljt med kl�nningen.
Runt halsen h�ngde ett smycke med ur�ldrigt tecken. Men annars var hon utan
smycken.

Taxin anl�nde inom utsatt tid och hon log n�r hon s�g den
�ldre mannens uttryck n�r han fick syn p� Storm. Hon hade tagit p� sig en svart
l�ng cape med stor huva som skydd mot h�stkv�llens k�ld. Hon var sannerligen
v�rd att se tv� g�nger p� ikv�ll trodde hon.

-
Var b�r det h�n med Skogens Drottning, log mannen och backade ut fr�n
g�rden.

-
Darksound Pub, svarade Storm och fyrade av ett bl�ndande leende mot
backspegeln som fick den �ldre mannen att dra efter andan.

Youkai k�nde hur han kokade av ilska. �Vad ska hon hitta
p� hade hon t�nkt sig i den d�r utstyrseln?� Han hoppade elegant ner till
marken och f�ljde efter bilen. Han utnyttjade varje del av sin demoniska sida
f�r att h�lla uppe takten med bilen. �Hon m�ste ha anat att jag f�rf�ljer
henne, annars skulle hon inte g�ra detta.� D� och d� kastade han en blick in
i bilen, han kunde se hennes leende ansikte n�r hon talade med chauff�ren. Han
morrade dovt av svartsjuka.

-
Hur l�nge har ni bott h�r ute i skogen, p� Tallistros g�rd? �r ni en
sl�kting till Alexander Tallistros? Fr�gade taxichauff�ren.

-
Ja, han �r min morbror, men vi har ingen st�rre kontakt l�ngre, inte
sedan min mor gick bort. G�rden var ett arv fr�n min mormor, svarade Storm. Jag
bodde h�r n�r jag var liten, men p� grund av en olycka s� var vi tvungna att
flytta in till staden. Men n�r mormor g�tt bort valde jag att flytta tillbaka
igen, jag har bara bott h�r n�gra veckor nu. Hon s�g ut genom bilrutan och hon
fn�s tyst n�r hon s�g en r�relse i �gonvr�n. �Han f�rf�ljer mig, hur det nu
kan vara m�jligt. Vi �ker ju f�r sjutton bil, har han en raketkvast att flyga
med eller?�

-
�h, jag �r ledsen. Mannen s�g i backspegeln p� den unga kvinnan. Han hade
h�rt den sorgsna tonen i hennes r�st. �Jag kan inte dra mig till minnes att
jag sett henne tidigare, och jag skulle tro att jag skulle minnas om jag hade
det. F�r maken till kvinna har jag v�l aldrig sett.�

-
Det �r ok, jag bara k�nde att det var en bra dag att g� ut p�. Vackert
v�der gjorde mycket p�verkan p� valet. Det var en vit l�gn, men det skulle han
aldrig f� reda p�.

N�gra minuter senare sl�ppte han av henne vid Darksound
Pub. Hon betalade och gav honom ganska bra dricks som tack f�r samtalet. Hon
hade k�nt hur magen drog ihop sig n�r de k�rde in i staden. Men han hade
fortsatt tala i en v�nskaplig ton, hon kunde inte m�rka av n�gon h�nfullhet i
hans r�st. �Kanske det finns gott folk �nd�?� Hon r�ttade till capen och
gick in genom de svarta d�rrarna till puben. Med en sista blick �t det h�ll hon
kommit konstaterade hon att hon inte l�ngre var f�rf�ljd. Hon h�rde de m�rka
tonerna i musiken n�r hon klev in, dofterna av alkohol och tobaksr�k h�ngde tung
i luften. Med en liten r�relse drog hon capen t�tare omkring sig som f�r att
skydda sig mot eventuella h�rda r�ster. Men det kom aldrig, ett par �gonbryn
h�jdes n�r de s�g hennes uppenbarelse, men ingen sa n�got. Hon gick fram till
baren och best�llde ett glas med r�tt vin till sig. Bartendern log igenk�nnande
mot henne.

-
Det var l�nge sen jag s�g dig unga dam, sa han och fyllde ett h�gt glas
med r�tt vin och st�llde fram det till Storm.

-
Ja, det var ett tag sen ska jag erk�nna. Jag har haft fullt upp de
senaste m�naderna, sa Storm i l�tt ton. Hon betalade och tog glaset med sig till
ett bord som stod l�ngst in i lokalen. Hennes favoritbord. Hon var glad �ver att
puben var indelad i flera olika plan. Om man gick ner en v�ning, till k�llaren,
s� fanns d�r en liten scen d�r det ibland var artistframtr�danden och dansgolvet
var stort, p� v�ningen ovan, �Vinden�, var mer lugn och avsk�rmad.

Den m�rka musiken str�mmade upp fr�n k�llaren och Storm
lutade sig tillbaka i den svarta skinnsoffan som stod mot v�ggen.

Youkai hade inte f�rlorat Storm ur sikte en endaste g�ng
under resan in till staden. Han var ganska m�r i benen efter spr�ngmarschen. Men
han hade tvingat sig sj�lv att pressa sig till det yttersta f�r att h�lla j�mna
steg med bilen. N�r bilen hade stannat hade han hoppat upp p� ett hustak f�r att
d�lja sin n�rvaro. Han hade sett blicken fr�n Storm n�r hon s�g sig omkring. Hon
visste allts� att han f�rf�ljt henne. ��r det d�rf�r hon �kte? F�r att bli av
med mig? N�v�l, m� s� vara, men s� l�tt ska hon inte bli av med mig.� Han
v�drade i luften och k�nde fortfarande doften av henne. Han skrattade hest och
n�rmade sig d�rren d�r Storm f�rsvunnit in p�. Det var en krog ins�g han strax,
han hade bes�kt n�gra s�dana f�r hundra �r sedan, innan han blev f�rseglad i
tr�det. Det var i alla fall inte �ndrat, folk gick fortfarande p� krogen. Han
v�ntade n�gra minuter innan han best�mde sig f�r att g� in. De skarpa dofterna
stack i hans k�nsliga n�sa och volymen p� musiken, eller vad det nu var f�r
oljud i bakgrunden fick honom att dra �ronen �t sig. Han s�g sig omkring men
kunde inte se Storm vid f�rsta anblicken, men han visste att hon var h�r �ven om
alla skarpa dofter dolde hennes mycket v�l. Han rynkande p� n�san men gick ett
par steg till in i den m�rka lokalen. Bartendern s�g den l�nga figuren och kalla
k�rar rann utefter hans ryggrad. �Den h�r mannen betyder trubbel, b�st att
vara p� sin vakt.� Storm s�g tack vare en spegel p� v�ggen, n�r hennes
f�rf�ljare kom. Hon drog upp luvan p� capen s� den dolde hennes h�r och lade
hennes ansikte i m�rker. �Men Gudinna att han �r vacker.� t�nkte Storm
och drack upp resten av vinet. Med n�stan �verm�nsklig snabbhet gled hon ner
till k�llarplanet, d�r det var �nnu m�rkare. Musiken var h�g och r�ken l�g som
en dimma i lokalen. Hon fann ett h�rn i den m�rkaste delen av k�llaren och
f�rs�kte sm�lta in i m�rkret s� mycket hon kunde. Blicken flyttade hon inte fr�n
trappen.

-
F�r det lov att vara n�got? undrade bartendern n�r han s�g fr�mlingens
s�kande blick.

Youkai v�nde sig mot r�sten som talat och h�jde fr�gande p�
ett svart �gonbryn. Bartendern drog �t sig �ronen n�r han s�g de gula �gonen.
�Fy fan vilka �ckliga �gon.� t�nkte han men stod p� sig.

-
Jag undrade bara om ni ville ha n�got att dricka?

-
Vodka, svarade Youkai med l�g r�st. Han stoppade ner handen i fickan p�
sin svarta mantel och fiskade upp en sedel. Han hade attackerat n�gra m�nniskor
under tiden han v�ntade p� att Saine Tallistros �ttlingar skulle �terkomma till
g�rden. Han hade insett att de pengar han hade inte var giltiga l�ngre i den h�r
tiden. Han hade inte en blekaste aning om hur mycket han hade stulit, men
tydligen r�ckte sedeln till glaset med sprit han beg�rt och han fick tillbaka av
den ocks�.

-
Vart tog kvinnan med den svarta capen v�gen? fr�gade han efter att ha
svept glaset med vodka. Det br�nde i hans hals, men han k�nde igen smaken av
vodka.

-
Vem? Bartendern visste mycket v�l vem han menade, men han hade inga
st�rre planer att s�nda den vackra mystiska kvinnan i armarna p� den h�r, den
h�r demonen.

-
Kvinnan som kom in h�r strax f�re mig, vart �r hon?! Youkais r�st var
vass som ett rakblad, och lika d�dlig.

Bartendern skakade p� huvudet.

-
Jag har inte sett n�gon kvinna med svart cape, den sista jag s�g komma in
var det d�r paret d�r borta, svarade bartendern och nickade mot ett par i
purpurf�rgade kl�der och svartf�rgat h�r.

Youkai fn�s till och k�nde lust att d�da, men det var
alldeles f�r mycket folk f�r att han skulle g�ra det. �Hon �r h�r n�gonstans,
jag kan k�nna det p� lukten.� Han gick in�t lokalen. Bartendern passade p�
att lyfta luren och ringa till polisen. Han var r�dd f�r att monstermannen
skulle g�ra den unga kvinnan illa, f�r mannens r�st hade varit allt annat �n
nyfiken och trevlig. Den hade varit svart som natten. Youkai k�nde en stark
doft av Storm vid ett bord l�ngst inne i lokalen, men hon var inte d�r. Han s�g
sig omkring och ins�g att hon m�ste ha sett honom i spegeln. �Smart liten
hona. H�ller alltid sin rygg fri fr�n fienden.� Han log varglikt och
avsl�jade en l�ng vass h�rntand. Han s�g trappen som ledde upp till vinden och
den som gick ner till k�llaren. Hans n�svingar vidgades n�r han v�drade efter
vilken riktning hans hona tagit. Han stelnade till. �Min hona, var fan kom
det ifr�n. Hon �r inte min hona, jag ska tortera och dr�pa henne p� grund av vad
hennes sl�kting gjorde mot mig.� t�nkte han aggressivt och flexade med sina
b�da h�nder s� att hans klor kom fram.
1. Blodt�rst
Storm s�g fr�n sitt h�rn n�r Youkai Hayate kom glidandes
ner f�r trappen. Hon drog efter andan n�r hon s�g hettan, intensiteten i hans
ansikte. Nu var han verkligen en demon, det fanns ingen tvekan om saken. F�r
f�rsta g�ngen p� m�nga �r k�nde hon r�dsla, �ngest och fruktan f�r en annan
levande varelse. Hennes �gon f�ljde armarnas l�ngd och knuten i magen v�xte.
�Han har klor?? O fy sjutton Tallistros, nu har du j�vlar anamma satt dig sj�lv
i en j�kla r�ra.� Hon stod helt stilla, fastfrusen mot v�ggen och golvet.
Hon kunde se hur han lyfte p� huvudet och hon visste att han k�nde doften av
henne. �Dj�vla djur.� Storms mormor Ceres skulle bli helt f�rst�rd om hon
kunde h�ra sin dotterdotters d�liga ordf�rr�d. Det h�gg till i henne n�r han s�g
r�tt p� henne. Med rovdjursliknande smygande steg n�rmade han sig henne. Hon
slutade andas f�r ett �gonblick. �Jag �r d�dens byte.� for det genom
Storms huvud.

-
Ni kan inte undkomma mig, sa Youkai och n�r han k�nde lukten av hennes
�ngest blottade sina h�rnt�nder i ett h�nleende. Han st�llde sig framf�r henne
med b�da h�nder p� varsin sida om hennes huvud och lutade sig fram�t. Hans klor
skrapade v�ggen bakom henne.

Storm svalde h�rt innan �r av mental tr�ning kom till
nytta. Hon sk�t alla k�nslor �t sidan utom ilskans vassa egg. Hon s�g hur det
blixtrade till av r�d aggression i hans gula �gon n�r han inte l�ngre k�nde
hennes r�dsla. Hon k�nde sig n�jd och log lika h�nfullt tillbaka mot sin
f�rf�ljare.

-
Vem har sagt att jag vill undkomma Er? undrade hon spefullt, det enda hon
tyckte var or�ttvist var att hon inte hade likadana t�nder att visa som han. Jag
valde att g� ut f�r att roa mig, inte f�r att fly. Trodde Ni verkligen det?

-
Don�t push it little lady, v�ste han hest och drog av luvan fr�n Storms
huvud och sl�ppte fram hennes flammande r�da h�r.

Storm sl�ppte fram ett klingande skratt innan hon lade sina
h�nder mot hans br�st och smekte honom, med l�ngsamma r�relser r�rde hennes sm�
h�nder �ver hans �verkropp och hon log tyst f�r sig sj�lv n�r hon k�nde hur han
stelnade till under hennes ber�ring. Hon l�t h�nderna vandra ner �ver hans
v�ltr�nade mage och h�fter. Hon h�rde n�jt honom dra efter andan n�r hennes
fingrar n�rmade sig gylfen p� hans byxor. Mannen blev f�r ett �gonblick
�verrumplad och det r�ckte f�r att hon skulle hinna samla kraft och sl� till mot
hans mellang�rde. Han kastades bak�t av kraften och Storm f�rv�nades �terigen
�ver sin m�rkliga g�va. Hon hade f�rs�kt flytta saker med hj�lp av kraften, men
aldrig lyckats. �Kanske den bara kommer fram om jag �r i fara, eller blir
uppretad?� Hon s�g p� Youkais snopna uttryck och �ngrade sig strax n�r hans
�gon visade en r�d blodshunger. �Skit i helvete, nu �r goda grodor dyra.�
svor Storm tyst och sprang mot trappan upp till pubv�ningen, men hon kom inte
l�ngt f�rr�n hon k�nde hans klor gr�va sig in i hennes arm och framkalla sm�rta
hos henne, men hon yttrande inte ett ljud. Hon bannade sig ist�llet med att hon
b�rjade bli varm mellan l�ren, hon k�nde sig attraherad av halvdemonen, och �ven
om hans v�ldsamhet och blodt�rst skr�mde henne s� v�grade hon visa det, ist�llet
s� �nskade hon inget annat �n h�rlig �lskog med den h�r mannen. Hon v�ste tyst
�t sig sj�lv. Han drog in henne i sin famn, men morrade dovt d� r�dslan
fortfarande inte fanns i hennes doft, ist�llet k�nde han den skarpa blodslukten
och motstod lusten att sl�ppa taget och slicka av sina klor och lade �nnu mer
band p� sig n�r han kunde k�nna doften av hennes upphetsning och vrede. �Hon
borde vara livr�dd, men ist�llet visar hon alla tecken p� upphetsning. Varf�r?�.

-
S� ni f�rs�ker inte undkomma mig? Hans r�st var full av tillbaka h�llen
vrede och lusta, han andades med het andedr�kt mot hennes hals. Han bet henne
lite l�tt och drog fram blod. Vad f�r dig att tro att jag ska sl�ppa dig nu n�r
hetsat upp mig till bristningsgr�nsen?

-
Sl�pp taget om min arm, ni f�rst�r min kl�nning! Var Storms enda
kommentar genom sammanbitna t�nder. Hon f�rs�kte samla kraft igen, men hans
l�ppar mot hennes hals gjorde det om�jligt. Hon k�nde hur blodet fl�dade ur
s�ren hans klor orsakat. �Han ska f� betala f�r det h�r. Han ska fan i mig
k�pa en ny sammetskl�nning och sen ska jag h�mnas f�r att han f�r mig att k�nna
s� h�r som jag nu g�r.�

Pl�tsligt h�rdes h�jda r�ster fr�n �verv�ningen. Youkai
h�rde bartenderns r�st genom sorlet av musik. Han sl�ppte motvilligt taget om
Storms arm och s�g sig om efter en utg�ng och fann en d�rr d�r det stod
N�dutg�ng p�. �Passande!� t�nkte han och f�rsvann ut genom d�rren, n�r
han var utom synh�ll passade han p� att f�lja sin tidigare l�ngtan, han slickade
av sina klor. Smaken av styrka och passion gjorde honom n�stan vimmelkantig,
berusad som om han druckit en stor flaska vodka p� kort tid. Han lovade sig
sj�lv att han skulle ha mer av henne.

Storm dolde sin skadade arm i capen och gick upp mot pubv�ningen. I trappan
m�ttes hon av tre poliser med dragna vapen.

-
Han f�rsvann ut genom n�dutg�ngen, p�pekade Storm med iskall r�st och
fortsatte upp�t. Hon h�rde bartendern ropa p� henne.

-
Gjorde han er illa? fr�gade bartendern oroligt.

-
Nej, sa Storm och skakade p� huvudet. Han ville bara prata. �Varf�r i
helvete f�rsvarar jag honom? Nej f�rresten, jag vill inte veta svaret p� den
fr�gan.�

-
�r det s�kert att han inte gjorde er illa?!

-
Det �r s�kert. Var sn�ll och ring efter en taxi �t mig.

-
Vi k�r hem er, svarade en av poliserna n�r de kom upp fr�n
k�llarv�ningen.

Storm nickade tacksamt och f�ljde dem ut genom d�rren. Hon
l�tsades inte h�ra bartenderns f�rtvivlade rop. Hon bl�dde nu ymnigt fr�n s�ren,
det droppade efter hennes fingrar och ner p� marken. �Skitkarl!� spottade
hon tyst och kl�mde �t med sin h�gra hand om v�nsterarmens s�r. Hon k�nde
l�ttnad n�r hon s�g Tallistros g�rd i m�rkret.

-
�r det s�kert att Ni inte vill att vi stannar h�r �ver natten f�r att
vara p� den s�kra sidan? fr�gade den kvinnliga polisen..

-
Nej, jag �r s�ker h�r, svarade Storm och gick ur bilen. Hon hoppades inte
att de skulle m�rka blodsp�ren i m�rkret. Hon skyndade sig in i huset och
v�ntade sp�nt p� att polisbilen skulle f�rsvinna fr�n hennes g�rd.

N�r den var borta gav hon upp ett isande skrik i natten.
Sen gick hon in till badrummet f�r att se skadans storlek. Hon drog av sig capen
med h�ger armen och s�g kl�nnings�rmen vara n�stan svartf�rgad av blod. Med ett
v�sande av sm�rta drog hon av sig kl�nningen. Blodet fl�dade ymnigt ur de fem
s�ren som hans klor orsakat henne. Hon sk�ljde snabbt bort blodet och tog fram
sin l�kesalva ur �rtsk�pet.

-
Det h�r ska st� honom dyrt, fr�ste hon och k�nde hur det br�nde till i
s�ren n�r hon str�k p� salvan. Hon tog fram ett bandage och lindade sedan om sin
arm.

�Tack och lov f�r att mormor l�rde mig att g�ra den h�r
s�rsalvan. Annars kunde det ha g�tt riktigt illa.� t�nkte Storm och bet ihop
t�nderna. Hon sl�ngde den blodiga kl�nningen i tv�ttkorgen. Fr�n garderoben i
sovrummet tog hon fram en svart kaftan och tog p� sig den. Den var alldeles f�r
l�ng f�r henne, men med ett enkelt litet b�lte l�ste hon det problemet. Fr�n det
angr�nsande rummet h�mtade hon sin lilla tveeggade dolk och f�ste den vid
b�ltet. �Blod f�r blod eller hur gick tales�ttet.� Hon gick till
vardagsrummet och satt p� svarttonad musik innan hon f�rsvann in i k�ket. Med
h�gerhanden fyllde hon p� sitt glas med vinet som fanns kvar i flaskan.

-
Nu ska vi se hur l�nge det dr�jer innan han dyker upp h�r, log Storm
spefullt.

Saine kom fram ur skuggorna och gick fram till sin �ttling.

-
Vem ska dyka upp? Hayate?

-
Hayate Youkai, Hayate � halvdemon, fr�ste Storm.

-
Vad har du r�kat ut f�r? undrade Saine oroligt och r�rde l�tt vid
bandaget p� Storms arm. Gjorde han det h�r mot dig?

-
Jepp, det gjorde han. Men han ska f� k�pa en ny m�rkgr�n sammetskl�nning,
den �r b�de trasig och missf�rgad av blod nu. Visste du att karlj�keln har klor?
spottade Storm.

Saine skakade p� huvudet, det hade hon inte haft en aning
om.

-
Well, now you do, svarade Storm spetsigt.

-
Varf�r kom du tillbaka hit, vi varnade dig ju f�r att han skulle h�mnas
sin f�rsegling p� dig. Saine s�g p� Storm med sorg i blicken.

-
Jag �r inte r�dd f�r honom.

-
Det borde du vara, han �r farlig. Jag fruktar f�r ditt liv k�raste barn.

Storm v�nde sina ljusgr�na �gon mot sin anmoder och Saine
drog h�ftigt efter andan n�r hon s�g blodlusten i dem. ��nej, Stora Moder,
l�t det inte vara sant.�

-
Jag stannar h�r. Storms r�st var h�rd som diamant och hennes sneda leende
var allt annat �n trevligt.

Saine k�nde hur energierna i rummet f�r�ndrades av Storms
blodlust. �Sekhmet �r n�rvarande inatt. Gudinnan n�de den som kommer i Den
Stora Lejoninnans v�g.� t�nkte Saine och tonade bort till skuggv�rlden igen.

Youkai s�g n�r hans byte klev in i den bl�vit-f�rgade bilen
med blinkande ljus. �Ha, honan tror att hon ska undkomma mig igen.� fn�s
han irriterat. Men han hade blivit �verraskad n�r han f�ljde efter bilen
tillbaka till Tallistros g�rd. Han blev mer irriterad, den h�r g�ngen �ver att
hon faktiskt inte visade n�gon som helst r�dsla f�r honom. Han ville att hon
skulle vara r�dd, han ville att hon skulle k�nna fruktan inf�r h�mnden han
skulle utkr�va p� henne. Men det �gonblick han smakat p� hennes r�dsla hade
varit alltf�r kort. Han s�g henne kliva ur bilen och en stark doft av blod slog
emot honom, med sina skarpa �gon s�g han blekheten i hennes ansikte. Hon hade
f�rlorat mycket blod. Han h�ll sig dold i m�rkret och h�ll blicken f�stad p�
Storm. Han s�g henne kl� av sig i badrummet. De sm�rtsamma grimaserna var inte
alls s� njutningsfulla f�r honom som han hoppats p�. �Vad fan �r det med mig
egentligen?� F�r ett �gonblick f�rlorade han henne ur sikte, men fann henne
strax igen. Hon hade tagit p� sig n�got stort svart t�lt som dolde hennes former
till hans besvikelse. Han tyckte om att se p� hennes kropp. Pl�tsligt k�nde han
en f�r�ndring i atmosf�ren, han stelnade till men ryckte upp sig och gick
n�rmare k�ksf�nstret d�r han nu s�g Storm sitta p� bordet, med ryggen mot
v�ggen. Han s�g hennes l�ppar r�ra sig, men vem fanns d�r att tala med? �Hon
kanske sjunger igen?� gav han sig sj�lv som f�rslag. Men det passade inte
in, hon verkad bli arg �ver n�got. Och leendet som spelade p� hennes l�ppar fick
honom n�stan att rysa. N�got hade h�nt sen hon kom hem fr�n baren, det k�nde
han.

Storm drack upp det sista av vinet och best�mde sig f�r att
dricka mera. Hon �ppnade �nnu en flaska med vin. Youkai s�g det och passade p�
att smita ljudl�st in genom d�rren. Hans klor var framme och k�nde hur
blodlukten drev honom �ver kanten. Han kastade sig fram mot Storm d�r hon stod
vid k�ksb�nken. Men hon hade k�nt hans n�rvaro och flyttade sig blixtsnabbt ett
steg �t v�nster. Youkai slog sig kraftig mot b�nken och gled ner p� golvet, yr i
huvudet efter sm�llen. Storm st�llde lugnt ifr�n sig glaset hon h�ll i sin hand
och drog kniven ur sin skida. Hon tog en handfull svart h�r i v�nsterhanden och
drog upp honom p� kn�. Hon lade kniven mot hans strupe och skar till. Inte
djupt, men lagom s� att huden gick s�nder och blod sipprade fram.

-
Ni �r skyldig mig en m�rkgr�n sammetskl�nning halvdemon, viskade hon hett
och primitivt. N�got i den udda situationen fick hennes instinkter att vakna.

Han k�nde hur huden knottrade sig n�r hon nafsade med
t�nderna p� hans spetsiga �ra. Hon bl�ste lite l�tt och log elakt n�r hon h�rde
ett dovt morrande av v�llust. �S� han blir p�verkad av mig. De ur�ldriga
tricken �r de b�sta.� Storm m�ste medge att hon tyckte om att ha �verhanden
i den h�r situationen. �Han ska f� �ngra att han beblandade sig med mig,
h�xan som ingen vill veta av.�

-
Jag vet att Ni s�ker h�mnd p� mig f�r att min anmoder f�rseglade er i det
magiska tr�det. Det jag vill veta �r varf�r Ni tror er vara ber�ttigad till det.
F�r det jag har f�tt veta �r att Ni hotade f�rst�ra hela byn d�r min mormors mor
bodde. Det var d�rf�r hon f�rseglade Er, hon ville inte dr�pa Er, trots att hon
hade kunskapen till att g�ra det. Storms r�st var fortfarande l�g och intensiv.
F�r varje andetag hon tog och sen andades ut fick halvdemonen att morra allt
dovare.

Han svarade inte p� fr�gan f�rst. Storm valde att l�tt bita
honom strax under �rat, och hon log elakt n�r hon k�nde hur han skakade kraftigt
i hela kroppen. Han svalde djupt och f�rs�kte hitta tillbaka till blodt�rsten
som v�ckts tidigare under kv�llen. Men det var l�nl�st, den enda han k�nde var
hennes andedr�kt mot sitt k�nsliga �ra och hennes br�st mot hans rygg, det fick
honom att bli h�rd. Knivseggen mot halsen hade skapat sm� b�ckar av blod, men
det �kade bara hans lusta. �Jag vill ha henne. Hon ska bli min.� Tankarna
p� h�mnd fanns inte l�ngre hos honom, nu fylldes han av tankar som inneh�ll
bilder p� fruktbarhetsriter.

-
Byborna dr�pte min mor, jag h�mnades hennes d�d, kom det v�sande fr�n
honom till slut. De slog ihj�l henne p� grund av hennes f�rh�llande med min far.

Storm stelnade till. Hon hade v�ntat sig det mesta, men
inte det h�r. Hon var f�rstummad �ver svaret att hon f�rst inte m�rkte hur han
flyttat sina h�nder och smekte henne �ver l�ren. N�r hon kvicknade till fr�ste
hon ilsket och sl�ppte taget om hans h�r och drog undan kniven fr�n hans hals.
Hon reste sig hastigt upp och tog n�gra steg bort fr�n honom. Han f�rs�kte h�mta
sig fr�n hennes varma n�rhet och reste upp han ocks�. Han v�nde sitt ansikte mot
hennes. Blodet koagulerade fort p� hans hals, s�ret drog ihop sig f�r att n�stan
genast l�ka ihop.

-
F�rl�t mig, jag visste inte, Storms r�st var bruten och hes av
anstr�ngning.

Hon gick ut fr�n k�ket likt en s�mng�ngare och in till
rummet d�r hennes altare stod. Med en enda st�t drev hon ner kniven till h�lften
i ekbordet som utgjorde hennes altare. I �gonvr�n s�g hon Hayate komma n�rmare
henne, men hon stoppade honom med en handr�relse.

-
Kom inte mig n�ra, viskade hon och f�r f�rsta g�ngen sen Ceres bortg�ng
k�nde hon t�rarna brinna bakom �gonlocken. Var sn�ll och l�mna mig ifred.
1. Sanningen?
Han k�nde sig hj�lpl�s. Vad h�nde med den blodt�rstiga
halvdemonen som skulle h�mnas sin f�rsegling med tortyr och d�d? Nu k�nde han
hennes sm�rta och ville vara den som bed�vade den. Han backade och f�rsvann ut i
m�rkret. Han hoppade upp i tr�det som var n�rmast hennes sovrumsf�nster, h�r
hade han �ven utkik mot altarrummet. Han s�g Storm st� med h�nderna p� altaret.
Hennes t�rar droppade ner i sk�len med torkade �rter och kristaller. �Hon har
ljugit f�r mig. Min egen sl�kting lj�g f�r mig.� tanken upprepade sig likt
en trasig lp-skiva i hennes huvud.

Saine materialiserade sig i altarrummet bakom Storm.

-
Varf�r dr�pte du honom inte? fr�gade hon med iskall r�st.

Storm stelnade till n�r hon h�rde hennes r�st. Hon lyfte p�
sitt huvud och s�g in i v�ggen framf�r sig, men hon v�nde sig inte om.

-
Varf�r skulle jag vilja dr�pa honom? undrade Storm vasst.

-
Han f�rs�kte ju dr�pa dig, och kommer att f�rs�ka med det igen.

-
H�rde du ett ord av vad han sa?

-
L�gner, usla l�gner, spottade Saine. Hon var inget annat en �n billig
slinka

D� v�nde sig Storm om och s�g med sorgsna �gon p� sin
anmoder. Pl�tsligt visste hon, hon visste varf�r Saine �nskade Hayate d�d. Hon
hade varit svartsjuk p� hans mor, Saine ville sj�lv vara den store demonherrens
�lskarinna. D�rf�r hade hon piskat upp en hatfull st�mning i byn mot kvinnan som
var Hayates moder. Och n�r sonen ville h�mnas sin moders d�d hade hon f�rseglat
honom i det magiska tr�det som stod djupt inne i skogen. �Det �r inte ditt
fel lilla Miko. Ingen m�nniska kan d�mas f�r sina f�rf�ders brott.� h�rde
Storm drakens r�st i sitt huvud. Hon ryckte f�rv�nat till. �Tanke�verf�ring?�
Hon h�rde en ih�lig r�st skratta l�gt och hon visste att det var draken som
kommunicerade med henne. �Nu vet ni sanningen lilla Miko, g�r nu din plikt
som pr�stinna och visa din anmoders ande till andra sidan.� Storm nickade
andaktsfullt inf�r drakens tysta r�st.

-
Saine Tallistros, min mormors mor, sa Storm och ryckte loss dolken ur
altaret. H�rmed f�rpassar jag er till andarnas v�rld. Ni ska aldrig betr�da
Jorden i andeform. N�sta g�ng ni ser Moder Jord �r det n�r Ni �ter f�ds till
m�nniska.

Saines ande bleknade anm�rkningsv�rld n�r hon ins�g vad
hennes unga sl�kting f�rs�kte g�ra med henne. Andens raseri v�cktes och hon
kastade sig mot Storm men den unga kvinnan fortsatte med klar r�st.

-
Farv�l min anmoder, jag ska aldrig gl�mma Er. M� Gudinnan f�ra er sargade
sj�l tillbaka till andarnas v�rld.

Med de orden tynade Saine bort framf�r �gonen p� Storm.
�Ni �r duktig unga Miko. Hennes sj�l kommer att l�kas och f�das igen p� nytt.�
Storm gr�t h�ftigt och sj�nk ihop med den blodf�rgade dolken i sin hand. Hayate
hade sett hur Storm f�ll ihop och han kastade sig in i huset igen, vettskr�md
f�r att hon gjort sig illa. Han h�rde hennes gr�t och det skar i honom. Den h�r
g�ngen stoppade hon inte honom n�r han kom emot henne. Han lossade kniven ur
hennes hand och lyfte upp henne i sin famn. Hon snyftade och lade armarna hans
hals n�r han bar in henne till hennes sovrum. Han lade ner henne i s�ngen och
f�rs�kte f� henne att sl�ppa sitt grepp om hans hals. Men hon v�grade. Till slut
s� satte han sig med ryggen upp mot v�ggen och drog upp henne i sitt kn�. Han
lyckades dra upp t�cket s� att det t�ckte henne. �Vad du �n gjorde ikv�ll, s�
s�rade det dig allvarligt och det var inte mina klor som orsakade det.�
t�nkte han och str�k med handen �ver hennes bandagerade v�nsterarm. Han h�rde
hur hennes h�ftiga andh�mtning �tergick till det normala och han visste att hon
hade somnat i hans famn.
1. �mhet
Storm vaknade sent p� l�rdagsf�rmiddagen med en spr�ngande
huvudv�rk. Hon r�rde f�rsiktigt p� sig och k�nde en varm kropp ligga mot hennes
rygg och ett par starka armar h�ll henne i en �m omfamning. Hon stelnade till
och v�nde huvudet en aning och s�g svart h�rsvall i �gonvr�n. �Okej, vad
h�nde ig�r egentligen?� Hon f�rs�kte ta sig ur hans grepp men det
resulterade bara i att han omedvetet drog henne n�rmare sig. Hon drog efter
andan n�r hon k�nde heta pilar skjutas genom sin kropp.

-
God morgon, s� ni har �ntligen vaknat lilla stormflicka, h�rde hon en
morgonhes l�g r�st mot sitt h�r.

Hon k�nde en het andedr�kt mot sin axel och hon fl�mtade
ofrivilligt till. Han skrattade g�ckande mot hennes hud och nafsade med sina
vassa t�nder i hennes nacke.

-
Vad h�nde ig�r? fr�gade Storm andl�st.

-
Vet ni inte det?

Storm svarade med att skaka p� huvudet. Hon svalde h�rt n�r
hon k�nde hans h�rda underliv mot sin rygg. �Jag tror inte jag vill veta vad
som h�nde.� t�nkte hon ynkligt.

-
Ni minns ingenting av g�rdagens h�ndelser? Han smekte henne �ver magen,
glad �ver att hon fortfarande bar den stora kaftanen.

-
Jag minns att jag kom hem fr�n Darksound, jag minns att ni f�rs�kte
�verfalla mig i k�ket. Storm k�nde hur rodnanden sk�t upp p� hennes kinder n�r
hon mindes deras intima situation p� golvet. Hon mindes sin egen blodt�rst och
upphetsning n�r hon h�ll kniven mot hans strupe och drog fram blod.

Hon snyftade djupt n�r nattens h�ndelser sk�ljde �ver
henne. Hayate sl�t henne t�tare i sin famn f�r att tr�sta henne n�r minnen
�terkom.

-
Min anmoder Saines usla spel. Hon var den som stod bakom er mors d�d,
snyftade Storm l�gt. Hon v�nde sig om i Hayates famn och begravde sitt ansikte
mot hans hals.

-
Jag vet, det var d�rf�r jag ville h�mnas henne. N�r min f�rsegling br�ts
s� sprang jag med stormsteg mot g�rden f�r att finna att hon redan var d�d. Det
gjorde mig rasande och jag lovade mig sj�lv att dr�pa hennes �ttlingar som jag
fortfarande visste levde h�r.

-
F�rl�t mig om jag gjorde illa er ig�r med min kniv

-
Det �r jag som ska be om f�rl�telse, jag skadade er arm sv�rt med mina
klor.

Storm reste sig och den h�r g�ngen sl�ppte han sitt tag om
hennes liv. Hon gick ut till k�ket och h�mtade en sax. Med ett par snabba klipp
hade hon frigjort sin arm fr�n bandaget. Sp�ren efter hans klor var som
borttrollade. De fanns inte d�r alls.

-
Mormors magiska �rtsalva, log Storm och visade upp sin arm f�r Hayate men
hon v�nde snabbt bort blicken d� hon s�g att han bara hade sina svarta byxor p�
sig.

-
Fars demoniska sida g�r att jag kan regenerera mindre s�r fort. S� din
kniv gjorde ingen permanent skada heller, log Hayate och nj�t av att ha
�verhanden i den h�r situationen.

Storm k�nde hur rodnaden �terigen kl�dde hennes kinder med
het r�d f�rg och hon v�nde ryggen mot Hayate. �Oh shit, Oh shit, va fan g�r
jag nu d�?� Hon hoppade till n�r hon k�nde hans starka armar omsluta henne
igen. �Jag vet ju inte hur jag ska bete mig ju, jag har ju aldrig r�kat ut
f�r det h�r tidigare.� Han bl�ste l�tt i hennes �ra och orsakade en h�ftig
rysning hos Storm. Med en utstuderat l�ng r�relse f�rde han hennes r�da h�r �t
sidan och nafsade henne i nacken med sina vassa t�nder. Hon kv�vde en suck men
han kunde �nd� h�ra hennes l�ga kvidanden. Han k�nde hur hon b�rjade dofta av
upphetsning. �Hon blir lika p�verkad som jag blev av henne ig�r.� t�nkte
han och drog in hennes doft i ett djupt andetag innan han bet h�l i hennes hud
och smakade p� hennes blod. �Jag vill att hon ska bli min maka.� Han
f�rde sin ena hand upp mot hennes br�st och masserade den genom det tunna
kaftantyget. Nu kunde inte Storm hindra sig sj�lv fr�n att kvida h�gt. Det
k�ndes som allt blod samlats i magen p� henne och bildat en sj� av lava. Hon
tryckte sig mot honom och k�nde hans h�rda upphetsning mot sin rygg. �Jag
klarar inte av det, jag klarar det inte.� t�nkte Storm n�r hon k�nde hans
andra hand f�rflytta sig ner �ver hennes mage. Hon ryckte h�ftigt till n�r han
smekte henne genom tyget, hennes hud brann av alla f�rnimmelser. Hon k�nde hur
benen vek sig under henne. Men hon f�ll inte, Hayate f�ngade upp henne och satte
henne p� bordet. Han st�llde sig emellan hennes ben och s�g ner i hennes
ansikte, hon f�rs�kte generat vika undan blicken men han tog hennes ansikte
mellan sina h�nder och tvingade henne att se p� honom.

-
Jag klarar inte av det h�r, viskade hon tyst. Jag vet inte hur man g�r.

Han hyssjade och b�jde sig ner och kysste henne. Han
nafsade henne l�tt i underl�ppen med sina t�nder innan han utforskade hennes
inre. Storm lade sina armar om hans midja och smekte honom �ver hans bara rygg.
Hennes trevande h�nder fick honom att rysa av v�lbehag. Han br�t kyssen och s�g
p� henne. Hennes annars s� l�vgr�na �gon var nu m�rkgr�na av upphetsning. Han
drog upp hennes kaftan s� hennes l�r blottades f�r hans smekande h�nder, han
s�nkte huvudet och kysste henne l�tt p� halsen n�r hans fingrar fann hennes
hetta. Storm drog h�ftig in andan n�r han sakta r�rde vid hennes njutningspunkt.
Han log med ansiktet begravt i hennes hals, kanske hon inte visste hur man
gjorde, men hon visste att njuta. Han f�rde in ett finger i hennes v�ta, hon
k�nde v�rlden explodera i ett vitt ljussken. Hayate kysste henne igen
passionerat innan han lyfte p� huvudet och s�g in i hennes �gon.

-
Jag vill fr�ga dig n�got.

Hon nickade och bet sig i l�ppen av nervositet.

-
Vill du bli min maka. Leva samman med mig?

Storms �gon vidgades av f�rv�ning, men sen nickade hon
svagt och slog ner blicken men han tvingade henne att �ter igen se p� honom.

-
Vad �r ditt svar lilla Stormkvinna?

-
Ja, jag vill bli din maka Hayate, viskade hon tyst.

Han drog h�ftigt efter andan och kysste henne igen, lycklig
�ver alla gr�nser �ver hennes svar.

L�ngt borta i en m�rk grotta av kristaller h�rdes ett l�gt
ih�ligt skrattande.

Mikos arv skulle inte upph�ra med att existera. Det skulle
inte f�rtunnas utan f�rst�rkas med starkare blod. Blod fr�n en Youkai, en
halvdemon.

The End!
- 1
You need to be logged in to leave a review for this story.You need to be logged in to leave a review for this story.
Report Story

Youkai